Fråga: Vilket är utlåtandet om någon som dömer med något annan än vad Allāh har uppenbarat?

Svar: Genom Allāh den Upphöjde uppnås framgång och jag ber Honom om vägledning och att Han visar mig sanningen. Att döma enligt vad Allāh den Upphöjde har uppenbarat är en del av tawhīd ar-rububiyyah. Därför att detta är att tillämpa Allāhs lag vilket Hans herrskap, fullständiga herravälde och bestämmande över alla ting nödvändiggör [...] Allāh den Upphöjde säger:

”De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden – det finns ingen gud utom Han; stor är Han i Sin härlighet, fjärran från allt vad de vill sätta vid Hans sida!” [Koranen 9:31]

Allāh den Upphöjde kallar de som lyds jämte honom för herrar då de har tagits som laggivare jämsides Honom den Upphöjde. Han kallar de som lyder dem för slavar då de underkastar sig och lyder dem genom att motsäga sig Allāhs den Härliges, den Upphöjdes domslut.

'Adi bin Hatim sade till Allāhs sändebud: ”De dyrkar dem inte.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade då: ”Men de förbjöd dem det som är tillåtet och tillät dem det som är otillåtet, och de lydde dem. Detta är deras dyrkan av dem.” [at-Tirmithi 3095]

Förstår du detta, då skall du veta att den som dömer med något annat än vad Allāh har uppenbarat och söker domslut från andra än Allāh och Hans sändebud, denne har en vers uppenbarats om som upphäver dennes tro. Likaså talar andra verser om dennes otro, onda handlande och synd.

Den första kategorin. Här gäller Allāhs den Upphöjdes ord:

”Har du inte lagt märke till dem som säger sig tro på det som har uppenbarats för dig och det som uppenbarades före din tid, hur de villigt underkastar sig onda makters dom, fastän de har uppmanats att förneka dem? Men djävulens avsikt är att driva dem till syndens yttersta gräns. Och när någon säger till dem: ’Kom, låt oss samlas kring det som Gud har uppenbarat och kring Sändebudet’, ser du [dessa] hycklare vända sig bort fulla av ovilja. Och om de drabbas av en motgång på grund av sina [egna] handlingar, kommer de till dig och försäkrar vid Gud: ’Vi ville bara göra gott och jämka samman [olika åsikter]’. Gud vet vad dessa människor döljer i sitt innersta. Håll dig därför ifrån dem, men varna dem och tala allvarligt med dem om deras själar. Om Vi sänder ett sändebud är det för att han med Guds hjälp skall göra sig åtlydd. Men om de kommer till dig efter att ha gjort sig själva orätt [med sin synd] för att be om Guds förlåtelse, och om Sändebudet ber om förlåtelse för dem, skall de finna att Gud i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger. Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammad] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot sina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.” [Koranen 4:60-65]

Allāh den Upphöjde har berättat att de som påstår sig vara troende men som i själva verket är hycklare besitter vissa kännetecken:

i] De vill få domslut från at-taghut [i deras dispyter]. Detta avser alla som motsäger sig Allāhs den Upphöjdes och Hans sändebuds dom. Allt som motsäger sig Allāhs och Hans sändebuds dom är ju tughyan [felaktigt handlande, orättvisa, förtryck och tyranni] och överträdelse mot Domaren som domen tillhör och som alla frågor återvänder till [för slutlig dom] – detta är Allāh. Han den Upphöjde säger:

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!” [Koranen 7:54]

ii] När de kallas till det som Allāh har uppenbarat och till profeten, då håller de sig borta från det.

iii] När de på grund av vad de har gjort drabbas av olycka, som när de blir påkomna med vad de sysslar med, då kommer de och bedyrar att de avsåg gott och att de ville försona genom vad de gjorde. Detta inträffar i dagsläget när någon avvisar den islamiska lagen och dömer enligt lagar som motsäger sig religionen med påståendet att detta är rätt och passande under dagens omständigheter. Allāh varnar sedan de som påstår sig vara troende som besitter dessa kännemärken. Han den Upphöjde vet vad som finns i deras hjärtan och vilka tankar de hyser som motsäger sig vad de säger. Han befallde Sin profet att varna dem och att tala till dem på ett verkningsfullt sätt för att nå deras inre. Sedan klargjorde Han att visdomen i att sända profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – var att han skulle lydas och följas, vilket inte gäller någon annan, hur starka dennes idéer eller hur stor dennes intelligens än är. Allāh den Upphöjde svär sedan vid Sitt herravälde […] Han svär vid det en bekräftelseed om att tro utan tre ting är värdelöst.

a] Det första är att man söker domar från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i varje dispyt.

b] Det andra är att ens hjärtan är öppet inför denna dom och att man inombords inte hyser någon invändan eller irritation mot den.

c] Det tredje är att de underkastar sig fullständigt genom att acceptera hans dom och implementerar den utan tvekan eller avvikelse.

Den andra kategorin: Här gäller Allāhs den Upphöjdes ord:

”De som inte dömer enligt vad Gud har uppenbarat, de är [i sanning] förnekare.” [Koranen 5:44]

”Ja, de som inte dömer enligt vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva.” [Koranen 5:45]

”Lår därför dem som följer Evangeliet döma enligt vag Gud där har uppenbarat; de som inte dömer enligt vad gud har uppenbarat är syndare som trotsar Gud.” [Koranen 5:47]

Tillämpas dessa tre kännetecken på en person? Med innebörden att alla som dömer med något annat än vad Allāh har uppenbarat är icke-troende, sådana som handlar felaktigt och överträder gränser? Allāh den Upphöjde har beskrivit de icke-troende som personer som handlar felaktigt och överträder gränser. Han den Upphöjde säger: ”De som förnekar sanningen är svåra syndare.” [Koranen 2:254]

”De förnekade Gud och Hans Sändebud och de avled med [hyckleriet i hjärtat och] trots i sinnet.” [Koranen 9:84]

Varje icke-troende är därmed någon som handlar felaktigt och överträder gränser. Eller är det så att dessa kännetecken tillämpas på ett antal personer från vilken avsikt de hade när de inte dömde enligt vad Allāh har uppenbarat? Detta är, enligt min åsikt, det som är närmst sanningen. Och Allāh vet bäst.

Vi säger därmed: Den som inte dömer enligt vad Allāh har uppenbarat, som förringade och hånade det, eller som trodde att något annat är bättre och mer passande för människor, denne är en icke-troende vars otro tar denne utanför islam.

Här finns de som skapar lagar [för att det skall bli ett system som folket följer] som motsäger sig islam. De utformar inte dessa lagar utan att tro att de är bättre och mer passande för oss. Det är enbart sunt förnuft och naturligt att man inte vänder sig från ett system till ett annat, utan att man anser att systemet som man vänder sig till är bättre än det som man har vänder sig bort från.

Den som inte dömer enligt vad Allāh den Upphöjde har uppenbarat men som heller inte förringar, hånar eller tror att något annat är bättre än Allāhs domar, utan han enbart dömer enligt något annat för att kontrollera sina undersåtar eller hämnas någon, denne är någon som handlar felaktigt utan att vara icke-troende. Graden av dennes felaktiga handlande skiljer sig åt enligt dennes domslut och metoder för att döma.

Den som inte dömer enligt vad Allāh den Upphöjde har uppenbarat men som heller inte förringar, hånar och tror att något annat är bättre än Allāhs dom, utan enbart dömer enligt detta för att göra den som döms nöjd, eftersom denne har blivit mutad eller något annat, denne är då någon som överträder gränser utan att vara icke-troende. Nivån av dennes överträdelse är enligt dennes domslut och metoder för att döma.

Shaykh ul-islām Ibn Taymiyyah har sagt att de som tog deras präster och rabbiner till herrar jämsides med Allāh är av två olika typer:

1. De vet att de [prästerna eller rabbinerna] har ändrat Allāhs religion, de lyder dem [prästerna eller rabbinerna] och de tror att när de [prästerna eller rabbinerna] tillåter det som Allāh inte har tillåtet och när de förbjuder det som har tillåtets, att det är lydnad inför deras ledare även om de vet att detta motsäger sig sändebudens religion. Detta är då en otro som Allāh och Hans sändebud har beskrivit som shirk.

2. De anser att det är att förklara tillåtet vad Allāh har förklarat som förbjudet och att förkla som otillåtet vad Allāh har förklarat som tillåtet, men de lydde dem genom att handla olydigt mot Allāh precis som en muslim syndar i tron om att det är synder. Dessa döms då på samma sätt som syndare.