Böner vid minnesförlust eller medvetslöshet

Fråga: Måste den som har förlorat medvetandet utöva den islamiska lagens skyldigheter?

Svar: Allāh den Upphöjde har gjort dyrkan till en skyldighet om man har ett sinne som man kan förstå saker genom. Den som inte har det är inte skyldig att utöva den islamiska lagen. Därför behöver den störde inte utöva den islamiska lagen. Detta gäller även den som inte är vuxen och den som inte har urskiljningsförmåga […] Detta är en del av Allāhs nåd.

Samma gäller den mentalt sjuke vars sinne har rubbats [dock inte till den grad att personen är störd] och den äldre som har tappat minnet. Det är varken en skyldighet för personen att be eller att fasta när personen har tappat minnet och därmed är i samma tillstånd som ett barn som inte kan skilja på saker och ting. Skyldigheterna gäller inte då och det är inte nödvändigt att be dem.

Finansiella plikter är en skyldighet gällande personens tillgångar även om personen har tappat minnet. Allmosa är till exempel en skyldighet för vad personen äger och det är en skyldighet för den som tar hand om personens affärer att betala denna allmosa. Detta beror på att skyldigheten att betala allmosa gäller för tillgångarna. Allāh den Upphöjde säger:

”Tag då emot något av dem som offergåva [Muḥammad]; så renar du dem [från synd] och hjälper dem att växa [i rättfärdighet].” [Koranen 9:103]

Han säger: ” Tag då emot något av dem som offergåva…” och Han säger inte: ”Ta från dem.” När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sände Mu’ath till Jemen sade han till honom:

”Informera dem om att Allāh har gjort det till en skyldighet för dem att betala allmosa för deras tillgångar, för att tas från deras rika och ges till deras fattiga.”

Med detta som grund: Finansiella plikter gäller fortfarande för den som har tappat minnet men de fysiska handlingarna som till exempel bönen, reningen, fastan är inte en skyldighet för personen eftersom personen inte är vid fullt förstånd.

Den som har förlorat förståndet eftersom han förlorat medvetandet på grund av sjukdom eller liknande, personen är inte skyldig att be. Detta enligt den åsikt som majoriteten av de lärde har. Om en sjukling förlorar medvetandet under en dag eller två är personen inte skyldig att ta igen för det eftersom personen inte är vid medvetande.

Det går inte att likna personen vid den sovande som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har talat om: “Den som sov över bönen eller glömde den måste be den när personen kommer ihåg den.” Den som sover kan förstå saker och ting, vilket betyder att personen kan vakna från sömnen, men när det gäller den medvetslöse kan personen inte vakna även om någon försöker att väcka personen.

Detta gäller om personen utan någon anledning förlorar medvetenheten. Men när det gäller de som inte är vid medvetande på grund av en anledning, likt den som inte är vid medvetande på grund av narkos eller liknande, personen måste ta igen bönerna som personen har missat under medvetslösheten.

Och Allāh vet bättre.