Fastans visdom
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 2. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 625 s. ISBN 9960-892-66-2 Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: Vilken är visdomen i skyldigheten att fasta?
Svar: Om vi läser Allāhs den Upphöjdes ord: ”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske ska ni frukta Gud” 1 får vi veta visdomen i skyldigheten i fastan. Den är att frukta och att dyrka Allāh den Härlige, den Upphöjde.
Att frukta Allāh innebär att man, utan undantag, överger otillåtna handlingar. Det innebär att man gör allt som Allāh har befallt. Och det innebär att man undviker det som Han har förbjudit. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som inte överger falskt tal, handlar bedrägligt och beter sig okunnigt, då har Allāh inget behov av att personen överger sin mat och dryck.” 2
Därför bekräftas den fastandes skyldighet att göra det som åligger personen och att avstå från det som inte är tillåtet, både i ord och handling. Den fastande baktalar inte, ljuger inte, sprider inte skvaller omkring sig, säljer inte förbjudna saker och undviker förbjudna handlingar. Gör någon detta under en hel månad kommer personens själ att vara rättskaffens under resten av året.
Men tyvärr så ser många fastande ingen skillnad mellan dagar som de fastar och dagar som de inte fastar. De beter sig precis som vanligt. De lämnar sina skyldigheter och gör sådant som de inte får göra. Det går då inte att känna en fastandes högtidlighet i dem. Även om detta inte ogiltigör fastan minskar det [ändå] belöning och möjligen, under den Dag när handlingarna vägs, då kommer dessa synder att överväga belöningen från fastan. Då har den förlorat sin nytta.