Resenärens bön och fasta – hur de utförs

Fråga: När och hur fastar och ber den resande?

Svar: Den resandes bön är två bönecykler från den tidpunkt som personen lämnar sin hemstad tills personen återvänder. Detta är enligt ett uttalande från ‘A’ishah: ”När bönen först påbjöds var den två bönecykler. Senare behölls resebönerna som de var men de hemmavarandes fullbordades.” I en annan version sägs det: ”Bönerna för de hemmavarande ökades.” ¹

Anas bin Mālik sade: ”Vi gav oss ut på en resa från Medina till Mecka tillsammans med profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och han bad två bönecykler för varje bön med fyra bönecykler tills vi återvände till Medina.” ²

Men om man ber tillsammans med en imam som ber en oförkortad bön, då måste man be fyra bönecykler oavsett om man hinner med bönen från början eller om man missar delar av den.

Detta beror på den allmänna innebörden av profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: “När ni hör iqāmah, gå då fram i lugn och ro. Skynda er inte. Be det som ni har möjlighet att be och fullborda [det som ni har missat].” ³ Så den allmänna innebörden av hans ord: “Be det som ni har möjlighet att be och fullborda [det som ni har missat].” innefattar även den resande som ber bakom en imam som ber fyra bönecykler.

Ibn ‘Abbas ställdes frågan: “*Varför är det så att en resenär ber två bönecykler om personen ber ensam och fyra om personen leds av en hemmavarande imam?” Han svarade: “Det är sunnah.”

Kravet att be i församlingen gäller fortfarande för resenären. Allāh den Upphöjde har befallt detta under strid:

”När du befinner dig hos de troende och leder dem i bön, låt då en grupp stå upp tillsammans med dig och låt dem behålla sina vapen. När de har avslutat bönen, låt dem ge er betäckning och låt en annan grupp som ännu inte har förrättat sin bön, stiga fram och be med dig.” [Koranen 4:102]

Om en resenär då befann sig i en annan stad eller i ett annat land än sitt eget, då måste personen närvara vid församlingsbönen i moskén om personen hör böneutropet, om personen inte är långt från moskén eller rädd för att tappa bort sitt resesällskap. Detta är enligt det allmänna i bevisen som visar på skyldigheten att be i församlingen om någon hör böneutropet eller iqāmah.

Resenären ber alla frivilliga böner utom sunnah förmiddagsbönen⁴, kvällsbönen och nattbönen. Den resande ber witr varje natt, förmiddagsbön, sunnah [innan] gryningsbönen och andra icke-obligatoriska böner utöver de fasta sunnah-bönerna.

Gällande att slå ihop böner, om den resande befinner sig på vägen är det att föredra att be middagsbönen och eftermiddagsbönen samt kvällsbönen och nattbönen tillsammans, antingen genom att flytta fram den senare eller genom att skjuta på den tidigare. Välj det lättaste. Det lättaste är det bästa.

Om resenären har stannat någonstans anses det vara bättre att inte förrätta bönerna tillsammans men om den resande gör så finns det ingen invändan. Dessa båda [tillvägagångssätt] har rapporterats från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser.

När det gäller resenärens fasta under ramaḍān är det bättre att fasta men om personen bryter fastan finns det ingen invändan mot det. Resenären måste ta igen de dagar som personen inte fastade om det inte är lättare att bryta fastan, för i sådant fall är det bättre att bryta fastan. Allāh älskar att de tillstånd som Han ger tas i bruk.

All lovprisan tillhör Allāh, världarnas Herre.

Fotnoter

1. al-Buk̲hārī 1090 och Muslim 685 ↩

2. al-Buk̲hārī 1081 och Muslim 693 ↩

3. al-Buk̲hārī 636 ↩

4. Dhuhr ↩