Innebörden av ik̲hlāṣ

Fråga: Vad har ik̲hlāṣ för innebörd? Vilket är utlåtandet om en troende vill dyrka något annat [än Allāh]?

Svar: ik̲hlāṣ mot Allāh innebär att man genom sin dyrkan har som mål att komma närmare Honom den Härlige, den Upphöjde och att få tillträde till Hans generositets boning [Paradiset]. Vill man uppnå något annat än detta genom dyrkan krävs en tydlig förklaring och den delas in i följande kategorier:

1. Man vill komma närmare någon annan än Allāh genom sin dyrkan och [man vill] få beröm av människor runtom. Handlingen är då utan nytta och det är en sorts s̲hirk. I en ḥadīt̲h har det rapporterats från Abū Hurairah att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att Allāh den Upphöjde har sagt: ”Jag är Den som inte är i behov av några medhjälpare. Utför någon en handling i vilken han sätter någon vid min sida, då ska Jag överge honom och hans s̲hirk¹.” ²
2. Man avser att uppnå någon världslig förtjänst – som ledarskap, makt eller välstånd – utan att avse att komma närmare Allāh den Upphöjde. Handlingen är utan nytta och den för en inte närmare Allāh. Detta enligt Hans den Upphöjdes ord: ”De vilkas hela håg står till det jordiska livet och dess fröjder, dem ska Vi i detta [liv] ge hela lönen för deras handlingar, och ingenting ska här dras ifrån; men de har ingenting annat vänta i det kommande livet än Elden. Vad de åstadkom i denna [värld] har gått förlorat, och alla deras strävanden var förgäves.” ³ Skillnaderna mellan detta och det första exemplet är att man i det första avser att bli prisad för att man dyrkar Allāh den Upphöjde medan man i det andra exemplet inte avser att bli prisad för att man dyrkar Allāh, och det är här heller inte viktigt att man blir prisad av människor runtikring.
3. Man har som mål att komma närmare Allāh den Upphöjde men samtidigt avser man att uppnå någon världslig förtjänst på detta sätt. Detta kan vara om man avser att dyrka Allāh den Upphöjde genom att tvaga sig samtidigt som man avser att fräscha till eller att tvätta sin kropp. Det kan också vara så att man vill träna kroppen genom att be och röra på den, tappa i vikt och rensa kroppen genom att fasta och vallfärda för att få delta i händelserna där och se alla pilgrimer. Detta minskar belöningen för ik̲hlāṣ. Men om man i huvudsak har avsett att dyrka Allāh på detta sätt kommer man [enbart] att ha missat den fullständiga belöningen för handlingen, däremot är man inte skyldig till att ha syndat eller att ha varit falsk. Detta enligt Allāhs den Upphöjdes ord om pilgrimer: ”Om ni [under vallfärden] önskar med er Herres nåd uppnå någon fördel, kan ni inte klandras för detta.” ⁴ Men om ens avsikt huvudsakligen har varit en annat än dyrkan får man ingen belöning i det Nästkommande och ens belöning är enbart vad man uppnår i detta liv. Jag är rädd för att en person som denna är en syndare då personen har gjort dyrkan, vilket är det högsta målet, till ett medel för att uppnå något uselt världsligt mål. Personen är då som en av dem som Allāh talar om: ”Det finns några bland dem som förtalar dig [Muḥammad] vad gäller [den rätta fördelningen av] offergåvorna; om något kommer på deras lott blir de belåtna men får de ingenting blir de missnöjda.” ⁵ I Abū Dawūds Sunan återges från Abū Hurairah att en man sade: ”Allāhs sändebud! [Vad anser du om] en man som vill strida i djihād⁶ men som också vill uppnå världsliga vinster?” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – svarade: ”Det finns ingen belöning för honom.” Mannen upprepade sin fråga tre gånger och profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Det finns ingen belöning för honom.” ⁷ I Ṣaḥīḥ al-Buk̲hārī och Ṣaḥīḥ Muslim återges från ´Umar bin al-Khattab att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Den som har lämnat hemlandet för att uppnå något världsligt eller för att gifta sig med en kvinna, då är personens utvandring vad personen utvandrade för.” ⁸

Har de båda målen lika stor betydelse för personen och varken avsikten att dyrka eller avsikten att inte dyrka överväger, då kräver detta en vidare studie. Vad som är närmst sanningen här är att det inte finns någon belöning för personen, likt den som handlar både för Allāh och för andra än Honom.

Skillnaden mellan denna kategori och den som har nämnts tidigare är att syftet i den sista kategorin måste vara annat än dyrkan och då måste personens avsikt också vara annan än dyrkan. Det är då som om han vill att detta ska vara en handling för denna världen.

Om det säga: Vilket är det mått som vi kan använda för att avgöra vilken avsikt som är den största, den för dyrkan eller den för något annat. Då säger vi: Måttet är, att om man inte bryr sig om något annat än dyrkan och det inte spelar någon roll om man uppnår dem eller inte, då bevisar det att avsikten att dyrka är större, och vice versa.

I vilket fall som helst är intentionen, som är vad hjärtat avser, en mycket viktig fråga. Det kan ju höja tjänaren till de rättfärdigas nivå och den kan ta ned personen till den allra lägsta.

En av följeslagarna har sagt: ”Jag har inte kämpat mer med mig själv än med någon annan fråga än ik̲hlāṣ⁹.” Vi ber därför Allāh, för oss och för dig, att han ger oss ik̲hlāṣ i våra avsikter och rättfärdighet i våra handlingar.

Fotnoter

1. Polyteism eller månggudadyrkan. Att sätta något vid Allāhs sida i ens dyrkan. ↩

2. Muslim 2985 ↩

3. Koranen 11:15 – 16 ↩

4. Koranen 2:198 ↩

5. Koranen 9:58 ↩

6. Kämpa för Allāhs sak. ↩

7. Muslim 3140 ↩

8. Muslim 1907 ↩

9. Uppriktighet. ↩