al-Ibadah

Ansiktsslöja

Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn

Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman (1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 442 s. ISBN 9960-892-66-2

Fråga: Får en kvinna be bärandes en ansiktsslöja och ett par handskar?

Svar: Om en kvinna ber i sitt hem på en plats där ingen kan se henne utom de som är hennes maḥram, då får hon visa ansiktet och händerna för att hennes panna och näsa ska komma i direktkontakt med platsen för nedfallan [på marken]. Detsamma gäller hennes händer.

Men om hon ber där det finns män omkring henne som inte är hennes maḥram, då måste hon täcka ansiktet. Detta beror på att det är en skyldighet att täcka ansiktet inför dem som inte är maḥram. Det är inte tillåtet att visa det för dem. Detta bevisas genom Allāhs den Härliges, den Upphöjdes skrift, Hans sändebuds sunnah och den korrekta åsikten som inget förnuftigt sinne kan förneka, inte minst en troendes.

Att bära handskar är något som den islamiska lagen föreskriver då detta var följeslagarnas fruars sed. Beviset för detta är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”En kvinnlig pilgrim får inte täcka ansiktet eller [bära] handskar.” [al-Buk̲hārī] Detta bevisar att det var deras vana att bära handskar. Därför finns det ingen invändan mot att en kvinna bär dem medan hon ber om det finns män som hon inte är släkt med i närheten.

Ansiktet döljer hon medan hon sitter och står. När hon sedan vill nedfalla avtäcker hon det för att det ska få direktkontakt med platsen för nedfallan.